Serieresistiv vs Parallellresistiv vad är bäst?

Vad är egentligen skillnaden på de två olika typerna, slarvigt benämnt vanlig och självreglerande värmekabel, och när skall man välja det ena eller det andra?

De två typer som finns är:
  • Serieresistiv
  • Parallellresistiv (Självreglerande)

Serieresistiv värmekabel

Detta är den vanligaste typen av kabel för golvvärme. Kabeln är konstruerad av tunna ledare med en specifik resistans. Resistansen på ledarna är beräknad så att man får en önskad resistans på den tänkta totallängden vilket i sin tur ger den total effekt man tänkt. Detta medför att t.ex. en kabel på 300W som är 30m lång har ledare med avsevärt mycket högre resistans (Ohm/m) än de i en kabel på 600W som är 60m lång.

Detta då en kabel på 300W och 30m måste ha en resistans på:

52900/300= 176 Ohm eller ca 5,9 Ohm/m

Men en kabel på 600W och 60m måste ha en resistans på:

52900/600= 88 Ohm eller ca 1,5 Ohm/m

Det är detta förhållande som gör att man inte kan kapa en serieresistiv kabel. Varje längd måste ha sin egen specifika typ av ledare och resistans.

Serieresistiva kablar har en skärm som är ansluten till jord. Kablarna skall därför Meggas i samband med installation och resistansmätning läs om det i denna artikel. Det vanligaste är att kabeln har en kallkabel i ena änden ( en vanlig kabel som inte blir varm) och ett änd-avslut (kortslutning av fas och nolla) i den andra änden. Men det finns också enkelledare där man måste dra upp båda ändarna av värmekabeln till anslutningspunkten.

Serieresistiva kablar finns av lite olika effekt per meter beroende på användningsområde.

  • 5 W/m – För komfortvärme se t.ex. 24V golvvärme
  • 10 W/m – Vanligast vid renoveringar enkel att beräkna effekt och cc-avstånd för.
  • 12 W/m – Ett alternativ till 10 W/m, då det går åt mindre längd på kabeln för samma effekt vanligast i budget system.
  • 15-20 W/m – Oftast lite grövre kablar dimensionerade för att tåla lite hårdare hantering och lämpar sig väl att gjutas in i betong vid nybyggnation.

Parallellresistiv så kallad Självbegränsande värmekabel

Den här typen av kabel brukar marknadsföras som självbegränsande värmekabel. Denna kabel fungerar istället så att man har två oisolerade parallella ledare som ligger i ett halvledarmaterial. Värmen uppstår när strömmen vandrar igenom halvledarmaterialet från den ena ledaren till den andra. Man kan egentligen se det som en kort men väldigt bred värmekabel istället. Kablarna känns oftast igen på den lite ovala formen.

konstruktion i en självreglerande värmekabel

Detta ger möjligheten att fritt kapa kabeln till önskad längd. Resistansen av värmekabeln blir ju lägre ju längre ”bredare” den är. Detta är en klar fördel om man är hantverkare och vill ha med kabel i bilen redan från början, man kan ju helt enkelt bara ta så mycket man behöver från en stor rulle.

Halvledarmaterialet har också egenskapen att resistansen ökar med temperaturen, vilket leder till att effekten sjunker med ökad temperatur. Detta gör att värmekabeln kommer tillföra mer värme på de delar av golvet som är kalla och mindre där det redan är varmt. Detta kan t.ex. vara bra om man lägger en tjock matta på en del av sitt golv och man har ett känsligt golvmaterial. Ni kan läsa mer om golvvärme under trägolv här.

Många missuppfattar dock att självregleringen ger en lägre energiförbrukning och att det är anledningen till att man skall välja denna typ av kabel. Det stämmer inte speciellt bra. I normala fall kommer energiförbrukningen för att hålla en önskad lufttemperatur vara den samma för de två kabeltyperna.

Jag är väldigt förvånad att självbegränsande kablar är så populära till golvvärme i Sverige. I resten av Europa är det inte alls lika vanligt att man använder denna typ av kabel som från början inte utvecklades för golvvärme. Den är egentligen en alldeles för dyr typ av kabel som dessutom är svårare att böja och är avsevärt mycket tjockare än en serieresistiv kabel. Den parallellresistiva kabeln har också en förmåga att ”äta termostater”. Detta då en parallellresistiv kabel har en väldigt hög startström när den är kall, vilket sliter på reläet i termostaten. Det finns också information om att halvledarmaterialet i en självbegränsande kabel åldras, vilket ger än sämre funktion med tiden.

Så vilken typ är bäst?

Jag skulle säga att en serieresistiv är det bästa systemet för golvvärme. Det sliter inte lika hårt på termostaten, det bygger inte lika mycket på höjden och det har en längre livslängd.

3 thoughts on “Serieresistiv vs Parallellresistiv vad är bäst?”

  1. Vi har en parallellresistiv kabel till stallets vatten som inte fungerar. Det blev kortis vid vattenkranen och kabel klipptes i änden (var svart och smält i änden vid kabeln). Efter det funkar den inte. Har mätt ca 660ohm från ”båda håll” när kabeln är öppen i båda ändar. Lagt på 220v från båda håll och mätt 220v i andra änden… Så hittar inget fel. Är den indelad i sektioner på något sätt? Vad menas med kall ände?

    1. Vad menar du med öppen i båda ändar? Den bortre änden bör vara stängd med en ändavslutning?
      Resistansen 660ohm mäter du när du mäter mellan de två ledarna som kommer ut ur kabeln i änden som va bränd? 660Ohm tyder på runt 80W effekt vilket kan vara rimligt till någon mindre frostvakt.
      Kall ände menar man den ledningskabel som är kopplad fram till värmekabeln, den kabeln blir ju inte varm så därför kallas den kallkabel.

      En parallellresistiv kabel är inte indelad i sektioner det är två långa ledare parallellt i ett halvledarmaterial. En mekanisk skada kan dock orsaka en kortslutning i kabeln då fungerar den inte.

      1. Hej,
        Med öppen i båda ändar menar jag att kabelns 2 parter var frilagda i båda ändar och inte hade kontakt med varann, dvs dels i stallet och dels inomhus dit slangen och kabeln går. Kabeln är ca 40-50m lång.

        Vid det ursprungliga felet (när det blev kortis allra längst ut i änden på kabeln) så klippten änden på kabeln bort i stallet och vi har inte vetat om det ska sitta någon speciell ändavslutning där eller ej efter detta, ingen har kunnat svara riktigt på det.

        Eftersom vi får samma resultat när vi mäter på kabeln ”från stallet och in” som vi får när vi mäter ”innifrån och ut mot stallet” så känns det som att kabeln är hel. Vi har som sagt mätt både ohm och med spänning på i respektive ändar.

        Är det någon speciell ändavslutning man ska sätta dit för att kabeln ska fungera?

        Tack så mycket för hjälpen!

Lämna ett svar